Farlig forskning

New York Times angriper i en ledare forskningen om fågelinfluensa. Ett forskarlag har lyckats skapa en variant av fågelinfluensan med samma höga dödlighet (nästan 50%) som smittar via nysningar och hostningar. Borde de ha fått bedriva den forskningen? NY Times skriver:

We nearly always champion unfettered scientific research and open publication of the results. In this case it looks like the research should never have been undertaken because the potential harm is so catastrophic and the potential benefits from studying the virus so speculative.

Och visst är forskningen skrämmande. Den visade hur enkelt, med blott fem mutationer, viruset kan förvandlas till ett luftburet hot mot mänskligheten. Så kanske borde vi förbjuda den här typen av forskning. Men det finns två principiella problem med den ståndpunkten. Den ena är att det förutsätter att det finns någon som får bestämma vilken forskning som kan bedrivas och inte bedrivas och det andra är att det förutsätter att forskningen inte har något värde.

Det första problemet kan kanske åtgärdas genom att vi sätter upp etiska kommittéer av olika slag, men det är ändå en risk att inskränka forskningens frihet på det sättet. Och var drar vi gränsen? Om det med tre av varandra oberoende forskningsinsatser, var och en ofarlig, går att förvandla ett virus till ett vapen — ska vi då förbjuda även dessa insatser? Visst, det kan tyckas vara ett teoretiskt problem – vi talar om ett mördarvirus! – men det är inte oviktigt.

Det andra problemet är mer intressant. NYT är snabba att förklara att nyttan är spekulativ. Men stämmer det verkligen? Den som vill försvara forskningen kan säga att vi nu vet hur otroligt lätt fågelinfluensan muterar till ett dödligt hot mot oss alla, och att det visar med all önskvärd tydlighet att vi borde försöka hitta nya medel mot virusinfektioner. Är inte forskningen i själva verket en väckarklocka för forskningen och samhället? En signal om att vi står närmare en pandemisk katastrof än vi trodde? Och rätt tolkad skulle väl sådan forskning kunna rädda miljontals liv? Och vad lärde sig forskarna egentligen om hur virus muterar när de gjorde sina experiment? Tänk om det finns kunskap där som verkligen kommer till nytta när något virus muterar i det fria?

Det kan vara frestande att förbjuda viss forskning. Vi har ett dubbelt förhållande till kunskap, och fruktar fortfarande viss kunskap som om vore den nästan teologiskt förbjuden. Men i valet mellan att veta och inte veta är det oftast bättre att veta. Även om det vi vet är skrämmande.

Motargumentet är givet: vad händer om någon nu stjäl det här viruset och släpper ut det? Hälften av alla människor på jorden skulle kunna dö! Hur kan någon försvara det? Och risken är inte försumbar heller, det skulle verkligen kunna ske. Problemet är att om vi inte vet hur lätt det är vet vi inte heller hur lätt det är för diktaturer och terrorister. Nu vet vi det. Och vi har anledning att ägna betydande uppmärksamhet, resurser och insatser åt mer forskning – inte mindre.

Be Sociable, Share!

2 Kommentarer.

  1. Eller så bedrivs det farlig forskning ändå utan vår vetskap, vi har exempelvis ingen insyn i det militära industriella komplexet (det som Eisenhower varnade för). Utan total vetskap om vad som finns där ute så känns faktiskt ovan information riktigt bra, en känd.

  2. Pingback: Publicera eller inte publicera dödlig virussekvens? | Henrik Brändén

Kommentera gärna!