"Det svåraste är här att låta obestämdheten riktigt och oförfalskat komma till uttryck."

April 19, 2014

ADBJ 30 år — fem frågor för de kommande 30 åren

I dag hade jag möjlighet att via länk få hålla ett föredrag om de kommande 30 årens utmaningar där rätten möter tekniken. Som tidigare styrelsemedlem, medlem och allmän beundrare av ADBJ var det extra roligt. Nedan en sammanfattning av de punkter som jag talade utifrån.

  1. Informationssamhället utvecklas i spänningen mellan två olika framtidsbilder. Den ena är bilden av ett ordnat och kontrollerat samhälle där tekniken stödjer en rationell människa, den bild som kanske tydligaste artikulerats i Paul Otlets Mundaneum. Den andra bilden är bilden av ett samhälle där tekniken exploderat, rationaliteten vajar och kaos öppnar sig, en bild som Borges ger i Babels bibliotek. Rätten navigerar mellan ordning och kaos, kontroll och öppenhet.
  2. De kommande trettio åren kommer vi att se en mängd nya utmaningar. De handlar inte bara om ny teknik, utan ytterst om nya begrepp. De nya begrepp som följer av teknikens användning. Den modell för att förstå juridikens och teknikens samspel som jag tror ADBJ och IRI alltid stått för är en där tekniken inte bestämmer juridikens förvandlingar, men juridiken ej heller reglerar tekniken, utan där tekniken och juridiken båda följer en föränderlig social praxis, nya användningsmönster. Jag valde fem frågor som intresserar mig, och som jag tror kommer att bli viktiga.
  3. Hur reglerar vi artificiell agens? Där vi förut trodde att frågan handlade om artificiell intelligens, blir det alltmer uppenbart att den spännande frågan för rätten är frågan om agens, frågan om vem som gör något. Det gäller inte bara ansvarsfrågorna där frågan om vem det själv är som kör en självkörande bil är uppenbar, utan också upphovsrätten där den artificiella kreativiteten utmanar de klassiska verks och upphovsmannabegreppen. När Apples assistent Siri ger tips om var man kan gömma kroppar uppvisar hon början till agens, men är det medhjälp? Den artificiella agensen utmanar juridiken på djupet, eftersom vi alltid antagit att ansvar är något bara människor kan ta.
  4. Hur reglerar vi kunskapsproduktion? Vi befinner oss i ett samhälle där mängden saker vi skulle kunna ta reda på faktiskt är större än mängden saker vi vill veta. Det finns en mängd exempel på detta, inte minst den privata marknaden för genetiska tester, som 23andme.com visar. Vi ser en dataexplosion utan like, och anar att innovation, forskning och kreativitet kommer att söka sig nya uttryck i data, men vi har alltid, som människor, haft en obekväm relation till kunskap. Tänk på Kunskapens träd, på Prometheus, på Faust — vi har en väldigt ambivalent relation till kunskapens värde. Regleringen av kunskapsproduktion blir central inte minst när staten delar med sig av insamlade data. När Cameron nyligen valde att försöka öppna upp NHS databaser möttes han av protester som kräver att han avstår, i integritetens namn. Hur reglerar vi kunskapsproduktion i balans med integritet, immaterialrätt och yttrandefrihet?
  5. Hur reglerar vi berättelser och berättande? Informationstekniken har visat sig vara en berättarteknik, och berättelsen har blivit den nya relevanta enheten för att förstå hur samhället utvecklas. Vi berättar all om oss själva, om andra och om världen runt om oss på Facebook, Twitter och andra sociala nätverk. Ricoeurs observation att all identitet är narrativ slår igenom på integritetsområdet, frågan om vem berättaren är ges nya aktualitet när det gäller den kinesiska 50 centsarmén. Frågan om när vi får berätta något debatteras hätskt i samband med nedstängningen av Internet i Egypten, debatten om nedstängning i Storbritannien i samband med upplopen och den faktiska nedstängningen av nätet på de kaliforniska pendeltågen BART. Hur vi reglerar det mänskliga berättandet kommer att påverka samhällets utveckling i grunden.
  6. Hur reglerar vi gränser? Tekniken är global, politiken lokal och juridiken fortfarande nationell. Den ökande spänningen mellan de tre förvärras av att den socio-ekonomiska tätheten ökar. Vi går från sex mellanleds sammankoppling av mänskligheten till fyra. Vi kopplas upp och samman i helt andra strukturer än de som traditionellt burit reglering, politik och maktutövning. Tekniken frestar med återterritorialisering via IP-geolokalisering, men något grundläggande går förlorat om vi går den vägen. Så vad gör vi?
  7. Hur reglerar vi oss själva? Vi blir en del av alltmer komplicerade nätverk. Sensorer, kameror, mikrofoner och nya former av teknik förvandlar oss till cyborger sammankopplade med tekniska system. Vi internaliserar tekniken och blir en del av den. Denna, nästan Heideggerska, slutpunkt där vi ställer oss själva till förfogande i de tekniska systemen ställer frågor om vilka vi är och hur vi får rättigheter, hur vi kan förändra oss och vad vi har rätt att förändra.
  8. I ett framtida Mundaneum, en kontrollerad och ordnad värld, kommer vi kanske att kräva mänskligt ansvar, begränsa vad vi kan reda på, kontrollera berättelserna, upprätthålla de territoriella gränserna och försöka hålla en båtskillnad mellan det mänskliga och tekniken. I ett framtida Babels bibliotek är artificiell agens ett faktum, kunskapsproduktionen absolut (vad vi kan veta vet vi), berättelserna darwinistiskt konkurrerande, men inte begränsade av lagen, gränserna upplösta och människan ett nytt begrepp, ett utökat begrepp som också täcker de system vi blivit en del av.
  9. I det gränsland där ADBJ är verksamt kommer alla dessa frågor att avgöras, och det är viktigare än någonsin att vi för en öppen debatt om var vi vill hamna. Framtiden är öppen.
Jag ser fram mot 60-års jubileumet 2041!
Be Sociable, Share!

3 thoughts on “ADBJ 30 år — fem frågor för de kommande 30 åren

Kommentera gärna!