Moral I: Resumedygder och eulogidygder

Moral och karaktär är ämnet för David Brooks senaste bok om ödmjukhet. Brooks själv, och flera av recensenterna, noterar ironin i att en politisk kolumnist skriver en bok om ödmjukhet, men Brooks knyter an till en diskussion som tar allt större plats både politiskt och samhälleligt: diskussionen om våra moraliska val och deras betydelse. I en essä som sammanfattar ett av argumenten i boken skriver Brooks om hur vi måste erinra oss att det finns två olika typer av dygder: resumedygder och eulogidygder.

De förra säkerställer att vi är anställningsbara, de senare är de som kommer att utgöra vårt eftermäle den dagen vi går bort – de dygder som prisas i en dödsruna. Vi har, menar Brooks, fokuserat nästan uteslutande på resumedygderna, och inte på den egna karaktären. I ett anförande som Brooks höll nyligen menade han också att vi måste börja ta frågan om vad vi gör med våra liv på större allvar. I en tankeväckande vändning sade han bland annat att det värsta vi kan säga åt folk är att göra vad de älskar – “find what you love”. Mycket bättre då, tyckte han, att göra det som behövs. “Find out where you are needed”. Det i sin tur kan bli arbete man älskar, men då är det för att man får en grundläggande tillfredsställelse i att göra nyttigt arbete.

Det ligger en del i det, tror jag.

Under en av de många intressanta managementkurser jag haft förmånen att delta i berättade en föreläsare om grunden för ett tillfredsställande arbete – att det handlar om MAP: mastery, autonomy and purpose. Att kunna bemästra något och känna att man blir bättre på det, att ha friheten att utveckla sin egen stil, träffa sina egna val och sist, men inte minst, att känna att det finns ett syfte med det man gör. Alla dessa olika saker måste föreligga för att vi skall gilla våra liv, och våra arbeten. Men rådet att göra det man älskar är ett råd som bara fokuserar på autonomy, och glömmer bort de båda andra. Och det är först om man har alla tre som man kan börja bygga eulogidygder.

Brooks har hittat ett viktigt ämne här, det är intressant att se hur många av mina amerikanska vänner som delat kolumnen, diskuterat den och förvånat hållit med honom. Det har sagts att vi lever i en tid som är materiellt rik, men spirituellt – eller moraliskt – fattig. Jag tror det är en förenkling, men jag tror att det finns en otillfredsställd önskan efter mening, byggd på en moralisk grund.

Det låter märkligt: mening, byggd på moralisk grund. Men det finns också något befriande i det, eller hur? Och när man inser att moral inte är vare sig ideologi eller ytliga formler, utan ett ständigt pågående samtal med oss själva om vad som är rätt är det också en ganska tilltalande bild.

 

 

 

Be Sociable, Share!

2 Kommentarer.

  1. Find where you are needed i en alltmer automatiserad och robotiserad värld känns underligt. Ingenstans.

  2. Google antitrust case, monopoly and deadweight loss, inefficiencies abound. The eulogy of a search engine, the beginning of the end. Once someone starts investigating you for the sins of the past, your future is screwed.

Kommentera gärna!