Hur går det till när vi gör framtidsprognoser? Nicholas Nassim Taleb har i sin senaste bok en intressant observation om just detta. Han skriver att vi oftast ser på dagens situation och sedan lägger vi till nya saker som vi tror kommer att komma. Vi talar om flygande bilar, robotar, kanske talar vi också om rymdkolonier och AI — alla intressanta förutsägelser, men knappast unika eller ens särskilt informativa. Åtminstone inte i den meningen att vi förstår hur vi kan sprida risk. Vad vi istället borde göra är att se på framtiden och fundera på vad vi tror kommer att försvinna. Den sortens negativa framtidsprognoser, som utgår från vad som inte kommer att finnas kvar är intressantare, och mycket mer kraftfulla. Ur ett metodologiskt perspektiv är det en nyttig övning. Pröva själv:

  1. Kommer vi att twittra om 50 år?
  2. Kommer vi att använda Facebook om 50 år?
  3. Kommer vi att söka på nätet om 50 år?
  4. Kommer vi att läsa Jim Collins om 50 år?
  5. Kommer vi att läsa Aristoteles om 50 år?
  6. Kommer FN finnas om 50 år?
  7. Kommer katolska kyrkan finnas om 50år?
  8. Kommer det att finnas böcker om 50 år?
  9. Kommer det att finnas tidningar om 50 år?
  10. Kommer Internet att finnas kvar om 50 år?

Formulera en negativ framtidsprognos, som består endast av de saker som du tror inte kommer att finnas kvar, och ansträng dig för att inte försöka förklara vad som finns i stället, utan bara fokusera på vad du inte tror kommer att överleva. Skriv ned dem, och fundera sedan på hur dessa försvinnande fenomen kommer att påverka oss, och hur de bör påverka vad du ägnar tid åt och hur du väljer att leva, rekommenderar Taleb.

Det är en rolig och intressant övning.

Be Sociable, Share!