Hjärnan mellan kartan och simuleringen

I dag i New York Times kunde man läsa om vad Obama vill skall bli Det Stora Vetenskapliga projektet som han genomför. Det är vansinnigt spännande, och handlar i korthet om att förstå hjärnan bättre. Men det finns en annan intressant observation som man också kan göra när man läser artikeln, och det handlar om en jämförelse med Europa. Det finns nämligen redan ett stort projekt i Europa som sysslar med nästan samma sak, och som vi som skattebetalare investerat 1, 3 biljoner miljarder (nu har jag varit USA för länge) Euro i.

Skillnaden är dock att det Europeiska projektet syftar till att simulera en hjärna och det amerikanska vill kartlägga hjärnan för att förstå den bättre. I ena fallet får vi en simulering i det andra en karta — vad kommer bäst hjälpa oss att förstå hjärnan?

Ursprungsantagandena är i grunden annorlunda. Det europeiska projektet utgår från premissen att vi vet tillräckligt mycket om hjärnan för att kunna simulera den och framgångsrikt lära oss mer från simuleringen. Det amerikanska projektet tycks anta att vi vet mycket litet om hjärnan och att  om vi antar att den bara är en bunt neuroner så förenklar vi på ett sätt som ytterst inte kommer att vara en god grund för att förstå mer om Alzheimers, Parkinsons, autism eller andra fenomen som vi idag tror har med hjärnan att göra.

Som vetenskapsintresserad amatör konstaterar jag att jag nu har ett underbart experiment att observera över de kommande åren. Vilket av projekten kommer att ge mest intressanta resultat? Vilken investering kommer att vara bäst? Om simuleringen slår kartläggningen säger det en del, om det blir tvärtom är det också intressant. Jag undrar också om det ger uttryck för en skillnad i synen på empiri. Är USA mer empiriskt fokuserat än EU? Sådana enkla frågor kanske sällan är särskilt värdefulla, det blir lätt hemska generaliseringar och förenklingar, men som sen måndagsfundering kan det ju duga.

 

Perspektivskiftet i sig är också intressant. Vi har rört oss från “Space – The Next Frontier” till “The Brain – The Next Frontier”.  En civilisatorisk vändning inåt?

Be Sociable, Share!

8 Kommentarer.

  1. Blue Brain, EPFL, 2005 när projektet startade sa man att det krävdes datorkraft motsvarande en laptop per neuron, Då den mänskliga hjärnan har cirka 100 miljarder neuron (10^11) och cirka 1000 gånger fler synaps (10^14), så känns det avlägset. Kanske om 5-6 miljarder individer upplåter moderna och kraftfulla smartphones att köra en distribuerad EPFL app eller något sånt.

    singularity is near ;)

  2. Hej Nicklas!

    Kul blogg du har! Titta förbi SICS nästa gång du är i krokarna så skall du få höra något intressant om hjärnforskning i Sverige, på SICS faktiskt, utan koppling till något av jätteprojekten. De måste av politisk nödvändighet bli framgångar bägge två. Men är en simulering utan en korrekt grundläggande modell särskilt intressant? Och en karta över kopplingarna är nog bra att ha, men vad händer över dem?

    –Sverker

  3. Dolph Lundgren effekten, miljard på svenska är billion på amerikanska. How smart is this computer ?It’s over 9000.

  4. Sverker, det skall jag gärna göra. Jag tror säkert att projekten kommer att hyllas, men tidens tand avslöjar även politisk fernissa. Tänk jätteprojektet Imprimatur. Under tiden förundras jag över nätets kapacitet att hitta fel. Om man kunde kanalisera den förmågan effektivt skulle det vara en riktig naturresurs. (skriver miljard tio gånger på whiteboarden).

  5. Om artikeln gör honom rättvisa är Nicolelis
    rejält förvirrad om begreppen beräkningsbarhet
    och prediktion. Det är lite oväntat givet inriktningen
    på deras forskning. Annars är det inte ovanligt
    att experimentella neurovetare inte har koll på den
    matte och datalogi kommer att krävas för att begripa
    vad hjärnan gör.

    –Sverker

Kommentera gärna!