Någon gång under det att morgonkaffet gjorde sitt till för att väcka mig till liv imorse deltog jag i en diskussion om upphovsrätt och forskning, och jag slogs av någonting besynnerligt. Båda sidor – såväl upphovsrättslobbyister som upphovsrättsreformister – talar om framtiden på ett sätt som förutsätter att hela den befintliga marknaden ska ersättas eller utvecklas till en enda ny marknadslösning. Men varför antar vi att framtiden står att finna i en enda sammanhållen lösning? Vad är det som säger att marknaden inte kommer att segmenteras på ett sätt som innebär att olika segment finner radikalt olika jämviktslösningar att förlita sig på?
Om inte annat så är vår låsning vid att en affärsmodell måste ersättas av exakt en annan affärsmodell som ska omfatta samma innehåll och uppfylla samma randvillkor symptomatisk för vår oförmåga att diskutera framtiden. När samhället genomgår skiften måste vi förutom att diskutera hur vi ska förhålla oss till nya fenomen i framtiden även revidera hur nya och förändrade förutsättningar påverkar vad vi hittills tagit för givet. Det är på tiden att upphovsrättsfrågan får stiga åt sidan för immaterialrättsfrågan och att den i sin tur sedan får lämna över delar av uppmärksamheten till fördel för en helhetssyn på IT- och informationssamhällespolitik.
Vi saknar helt enkelt helikopterperspektiv som det ser ut nu.